Fluffa till ditt spel med Death Star

Förra gången pratade jag om att Fluffa till ditt spel med X-Wing: Rogue Squadron. Där skrivs väldigt mycket ur Rebellernas synvinkel. Nu är det dags att vandra de välpolerade korridorerna i Imperiets ultimata vapen – Dödsstjärnan (Eng: Death Star).
Av författarna Michael Reaves och Steve Perry

DeathStarNovelCoverBigBoken Death Star handlar om en handfull människor och deras öde under uppbyggnaden av Dödsstjärnan. När boken sätter igång har byggandet av den första Dödsstjärnan pågått ett tag och Imperiet börjar rekrytera personal till de olika befattningarna på stridsstationen.
Vi får följa Superlaserskyttar, barpersonal, säkerhetspersonal, arkitekter och TIE-piloter med flera under den intensiva perioden som leder fram till bokens inte helt otippade slut.

Men utöver nya karaktärer så är det stora delar av boken som ger ett djup åt karaktärer vi redan känner till, såsom Darth Vader och Grand Moff Tarkin.

Och det är här vi kommer till det jag gillar bäst med den här boken och något som jag gillar bäst med Expanded Universe i allmänhet – De tar karaktärer som redan är etablerade (i olika nivåer) och fyller ut dem ordentligt. Det ger ett helt nytt värde till att se om filmerna då man helt plötsligt ser korta scener och karaktärer som bara panoreras förbi  betyda mer nu tack vare berättelserna. Man får en bakgrund till de karaktärer som hittills inte varit mycket mer än bara statister och man får en inblick i hur de känner och tänker och hur de hamnade i situationerna de är i. 

Death Star ger dig precis det.

Boken på 363 sidor är en fristående berättelser utan några direkta uppföljare, men många karaktärer (från både EU och originalfilmerna) finns representerade. Boken börjar med att introducera de olika karaktärerna och deras situationer för att sedan hoppa mellan dem medans de kommer närmre och närmre varandra. Det är en berättarteknik vi känner igen väl och den kan göras bra och dåligt. Death Star gör det lite sådär. En bit in i boken känns allt lite rörigt men när man kommit till mitten av boken börjar det bli lite väl genomskinligt att karaktärerna kommer att mötas i en stor dramatisk händelse (gissa vilken) och jag tror att författarna underskattar sina läsare. Det är också lite svårt att placera målgruppen för boken, den använder inte ett särskilt avancerat språk men den är heller inte actionladdad utan handlar till stor del om långdragna processer, öden och relationer. Det märks även emellan åt att det är två författare – ibland blir det lite spretigt och man får känslan av att boken försöker vara mer än vad den är. Men den hittar snabbt tillbaka på sitt spår och är i det stora hela bra skriven.

Eftersom att boken inte lägger så stor fokus på action och dogfights (även om det finns sådant med också) så kan ju kopplingen till spelet tyckas långsökt. Men det är framför allt perspektivet från Imperialisterna som får det hela att gå hem. ”Vanlig” personal och piloter tillika.

En mycket bra sak med boken är att författarna troligtvis räknat med att du åtminstone sett filmerna. Därför ägnas ingen stor tid på att beskriva miljöer som du redan känner till vilket är skönt då sådant lätt blir tjatigt och trögt väldigt fort.

Hör gärna av dig med rättelser, kritik eller beröm. Antingen i kommentarsfältet här nedanför eller direkt till mig via mail.

/Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.