Känslorna på utsidan eller immun mot stress

Så händer det igen. Du trodde att du hade kontroll över spelet, hade utvecklat en långsiktig plan över matchen och var övertygad om att du äntligen luskat ut din motståndares strategi in i minsta detalj. En K-turn till och du kommer hamna i perfekt läge för en fyrtärningsattack på avstånd 1. Kaxigt tar du fram manöverstickan och gör dig beredd att hugga i ryggen. Men vad nu? Är det här ett skämt?

Avståndet som nyss såg så kort ut blir plötsligt evighetslångt och din K-turn når inte enda fram. Skamset står du plötsligt där, vänd åt helt fel och med en illröd stressmarkör som blänger hånande på dig. Den där kontrollen du trodde dig ha är som bortblåst och innan du vet ordet av är din bästa pilot bortskjuten och en förlust bara några enstaka turer bort.

Hur du reagerar härnäst beror helt på vad du är för spelare. Själv är jag till mångt och mycket en känslomänniska. Detta medför många fördelar i spelsammanhang, såsom en hel del kärlek till mina rara spelkamrater och kraftiga lyckorus när tärningarna äntligen slår statistiskt osannolikt till min fördel. Desto sämre är det när det går dåligt. Jag känner mig frustrerad, uppgiven och då och då kommer rätt osmakliga sidor fram i stil med gnäll och tjurighet. Några enstaka spel tar fram dessa sidor hos mig betydligt mer än andra och jag måste tyvärr erkänna att X-wing är ett sådant spel. Det här har antagligen till stor del att göra med X-wing kan vara ett väldigt oförlåtande spel; när det väl börjar gå dåligt och några nyckelpiloter har dödats av är det rackarns svårt att ta sig upp ur träsket. Ännu svårare blir det om du råkar vara en känsloperson för den där frustrationen du upplever medför stress och lockar dig till att fatta en hel del irrationella beslut. En annan anledning, tror jag, är att spelet tydligt belönar god strategi. Dippar plötsligt din framgång spelar det ingen roll om det kanske bara handlade om några riktigt kassa tärningsslag – du känner dig helt enkelt rätt korkad.

För att hantera den här typen av motgångar försöker jag ofta anamma några andra spelarpersonligheter, vilket inte bara är nyttigt för mina skenande adrenalinnivåer utan även för min motståndare vars vinst jag inte vill förstöra. Här nedan kommer några exempel på sådana alternativa personligheter.

Spelmekanikern
Jag har spelat ganska många spel i många dagar och vågar påstå att X-wing är spelmekaniskt nästan perfekt. Det är otroligt varierande, inte bara tack vare det stora antalet piloter och uppgraderingskort utan också genom slumpmomentet som gör att inte ens den bästa strategin är garanterat felfri.
Den typiska spelmekanikern kom för de snygga figurerna men stannade för manöverhjulen. Hen har lärt sig att älska spelets komplexitet och är framförallt där för att spela så taktiskt som det bara går. Det ofta mycket analytiska tänket som hör spelmekanikern till gör att många matcher resulterar i vinst, men de gånger matchen slutar i förlust kan spelmekanikern ändå njuta av att ha fått ytterligare spelerfarenheter eller lärt känna sin motspelares spelstil – vilket lär löna sig vid ett framtida möte.

Star Wars-fantasten
Nästan alla som spelar X-wing har nog plöjt igenom Star Wars-filmerna åtminstone en gång, men det finns de som tar det några nivåer längre. Det spelar ingen roll om det handlar om romansviter beskrivandes Hans och Leias avkomma eller om kärleken är störst till CC2224 och övriga i klonarmén – den sanna Star Wars-fantasten är in it for the fluff och att det råkar ha gjorts ett spel kring de sjukt häftiga modellerna är bara en bonus. Om inte annat kan det vara ganska skönt att snacka SW i några timmar utan att bli tittad konstig på.
Star Wars-fantasten kanske inte alltid vinner men det kan vara helt ok så länge listan görs fluffmässigt korrekt, i stil med att kombinera Darth Vader med Mauler Mithel och Backstabber eller använda Firespray i uppdraget Preystalker. Visst finns det piloter som internet säger är ”bäst” men är Krassis Trelix en vidrig slavhandlare får han faktiskt sitta på avbytarbänken.

Den sociala fnissaren
Att spela spel handlar inte så mycket om att vinna som det gör att ha kul, tänker den sociala fnissaren. X-Wing Miniatures Game är trots allt uppbyggt kring många okända parametrar och även om du kanske har lyckats luska ut vad din motmedspelare har valt för manövrar kan man likt förbannat tänka sig att du ändå slår fyra blanka röda tärningar eller råkar dundra in i en rackarns asteroid. Ibland känns det som om Fantasy Flight Games har designat hela spelet för att vi spelare ska råka göra tabbe efter tabbe och då är det viktigt att se spelet för vad det är – ett sätt att spendera en timme eller två med en skön person och bara ha det skoj. Själv har jag kört över kanten med Millenium Falcon inte bara en, utan TVÅ, gånger och vid sådana tillfällen kan man inte göra annat än att bara fnissa åt saken och inse vilken bra anekdot det finns att bjuda på vid nästa Starfighters-träff.

Vem är du?
Det här blev en ganska självutlämnande text som känns lite läskig att publicera, men jag tänker att om det finns någon annan som är som jag som läser detta – med sina känslor väldigt nära till hands – så kan det vara bra att veta att hen inte är ensam. Och oavsett vad så undrar jag förstås: Vilken sorts spelare är du? Kommentera gärna här eller i facebookgruppen så att vi på så vis lär känna varandra bättre och kanske också får en tydligare idé om hur vi ska bete oss mot var och en i framtida matchmöten. Själv kommer jag nog få svårt att helt tränga undan känslomänniskan, men Star Wars-fantasten gör sig tack och lov påmind mer och mer och nästa gång Falken åker av brädet (igen) är jag rätt säker på att den sociala fnissaren är framme på ett ögonblick.

PS. Hej förresten! Jag heter Hanna och det här var mitt första inlägg. Planen är att skriva några till i framtiden och innan dess kanske vi ses på något av speltillfällena. DS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.